Nydebuterad Diabetes

[johanna_jois]

Hej!
Den 1/10 fick vi veta att vår son fått Diabetes och nu försöker vi sakta men säkert lära oss allt om detta?! Vi är inskrivna på sjukhuset fortfarande och blir nog kvar en vecka till.

Jag är tacksam för alla tips och tricks om alltifrån sprutor, mat till ekonomin.. I Januari får vi dessutom en bebis och allt känns väldigt kaosartat just nu. Det är en enorm sorg såhär i början. Sonen är 5 år och vi misstänkte ingenting, trodde att han fått urinvägsinfektion då han helt plötsligt kissade i sängen om natten så jag ringde vårdcentralen där vi inte fick någon akuttid och hon påpekade hur normalt det är att kissa på sig fram till 6-års ålder.. som tur var så gav vi oss inte utan åkte till distriktsläkarjouren som genast skickade upp oss till barnakuten. Där dom konstaterade att han har Diabetes. Vilken chock, vi som trodde att vi skulle få lite pencillin och åka hem igen.

Blir så arg på damen på vårdcentralen då man tänker på detta..jag påpekade gång på gång för henne att han ALDRIG kissat ner sig tidigare utan varit torr sedan han var 2½ år...och att jag tycker det är konstigt om han helt plötsligt bara kissar på sig. Fick ingen hjälp alls.

[asra]

Hej Johanna!
Ville bara säga att jag är i en liknande situation (ska dock inte ha bebis snart). Vi fick reda på att vår son , nyss fyllda 3, har diabetes 30 aug i år. Så här ca 1,5 månad efter känns faktiskt allt lite lugnare, vi ska tom prova ut en pump snart. Självklart är det jobbigt: alla dessa stick, armar som ser ut som pizzor , oron över känningar, ja allt möjligt. Men min son är så fantastiskt "duktig" (gillar egentligen inte det ordet), så det känns faktiskt nästan som vanligt. Han har redan sovit hos mormor, ikväll för andra gången . Jag har accepterat detta hemska för att jag måste, och märker redan att sonen faktiskt kan leva ganska normalt.

Jag kan inte ge nå tips förstås, men jag vet iaf hur du känner dig.....

/ Åsa

[Marie]

Hej alla
Våran Malin 3år deb i maj -09, det första jag tänkte på var att jag lär mig inatt så kan vi åka hem imorgon....
Sen följde en tid med sorg och oro , vi vågade inte gå ensama till lekparken med henne , vi satt där båda två med ryggsäcken i famnen och stirrade på henne. Letade tecken på känning hela tiden , helt nojjiga... Men det hör väl till, nu 6 månader senare har jag bytt tankesätt och resonemang många gånger , och lär nog göra det många gånger till.
Malin är väldigt svajig mellan 2-20 i bs på en dag . Det är svårt att hitta sammanhang ibland , och när jag tänker att det där blev nog inge bra då funkar det !
Malin fick pump redan efter en månad för hon hade det väldigt jobbigt med stickandet, det är suveränt tycker jag. Visst det "syns" men fördelarna väger över.
Härromdagen tog hon ris paketet när jag lagade mat och frågade -Mamma , hur många kolhydrater är det i ?
En annan dag frågade hon om hon behövde insulin till glassen( har köpt små 5 kolhyd / glass) som hon fått ta när det börjat dra sig nedåt 4, utan insulin. Så man kan lugnt säga att dom lär sig utan att man lär dom.
Lycka till ! Hälsningar Marie

[asra]

Hej igen!
Idag fick V sin pump! Det gick superbra och vi är jättenöjda. Men det jag ville med inlägget var att undra vad det är för glassar du köpt (Malins mamma)? Ha det bra

[johanna_jois]

Åh vad härligt att han fått pump! Tycker det verkar komplicerat med pump men alla verkar så nöjda med det.
Undrar också vad det är för glassar!?

Ibland förstår jag ingenting av blodsockret på Adrian, vissa dagar stiger det utan att man kan komma på en endaste anledning och nästa gång som i lördags då vi åt Pizza för första gången och sedan blev det lördagsgodis och vi gav 0,5 enheter extra för detta då låg han rätt bra efter. 9,5 i BS, 2 timmar efter.

Det är en jäkla skitsjukdom...och jag kan bli så ledsen när människor runt omkring försöker släta över det genom att säga att diabetiker kan leva ett otroligt bra liv nu för tiden..det tror jag säkert dom kan men det är inte det man tänker på när man sitter och kramar om han och tårarna rinner ner för hans kinder medans han hulkande får fram, Jag vill inte ha diabetes, jag vill inte vara sjuk hela livet.

[Marie]

Hej
Förlåt att jag inte svarat det var ett tag sedan jag var ute på sidan.
Hemglassbilen har grädd pinnar utan is med olika smaker de har 6 kolhydrater / st. Och i ICA affärerna finns Hello Kitty som är 5 kolhyd/st.
Sen har vi börjat med Digestive Bar ni vet med choklad över , 13 kolhyd/st . Kan va toppen att ta när hon är mätt men låg , hon älskar dom och det höjer HENNE ca 1,5-2 mmol . Prova.
Fika på hoppas ni hittar dessa grejer. MVH Marie

[ansoli]

Min 10-åriga dotter fick beskedet diabetes första dagen på höstlovet -09. Min man och jag hade tagit semester, hela familjen skulle åka till busfabriken och avsluta dagen med att hälsa på en kennel. Barnen hade verkligen sett fram emot denna dagen. På morgonen ringde jag sjukvårdsupplysningen, då jag sett symptom under några veckor men kände att nu är något riktigt fel. Sjukvårdsupplysningen ringde till våran vårdcentral och sa att de var tvungna att ta emot oss trots att de hade fullt ( tack sjukvårdsupplysningen ). Det blev raka vägen upp till barnkliniken.

Våran dotter har gått i skolan 1 vecka nu och det fungerar bra. Pappa var med i skolan de tre första dagarna och en dag var diabetessköterskan med och visade klassen en film och berättade om sjukdomen. Livet förändras radikalt som alla i samma situation vet. Jag väljer att se allting positivt (efter ett par års träning). När jag gör det så är det inga problem. Jag har lärt mig av tidigare misstag, att som arbetande småbarnsmamma, aldrig mera utsätta mig för det som är negativstress för mig. Detta har jag haft stor hjälp av nu. Idag lever jag här och nu. Det är det lilla i livet som är det stora.

Mvh
A-S

[asra]

Hej igen
Tiden går fort och det blir inte att man går in här så ofta. För min del beror det nog på att det känns deprimerande på nå vis. Men nu sitter jag här och har tittat på en massa klipp på youtube och jag tror att jag grinat i en timme minst. Herregud säger jag bara. Min son har haft sin diabetes i ett halvår och det har gått så himla bra. Förra veckan fick han dock magsjuka. Vilken mardröm....Inte visste vi om allt som gäller vid magsjuka heller. Så vi gav honom ingen insulin Efter att ha legat inlagda mellan tis-ons blev vi inlagda igen fre-lör-sön. Då hade han 4,4 i ketoner när han kom in!!! Och magont och kräkning, lilla gubben. Det var INGEN som sa, då vi blev utskrivna på ons, att vi skulle kolle ketoner med jämna mellanrum. kan säga att jag var helt knäckt av oro samt sömnbrist. Skulle jag liksom själv komma på att ja, nu ska jag åka hem och läsa Hanås, så vi vet vad vi ska göra. Kunde ingen påtalat det. Gud så arga vi var

Jag blev hursomhelst uppiggad av att läsa era inlägg här och nu och känner att jag verkligen är i behov av att prata med andra familjer som lever med diabetes. Magsjukan i förra veckan gjorde mig så medveten om att Vilmer faktiskt har en kronisk sjukdom. Det är som om att jag förtränger det. Eller jag försöker iaf tänka så poitivt jag bara kan. Men jag har nog aldrig varit så nere som denna vecka. Tom värre än när han FICK sin diabetes.

Tack för tipsen om blodsockerhöjarna!

Gonatt //Åsa

[legomamma]

Hej !
Jag har en pigg femåring som snart haft typ 1 i 2 år. När han insjuknade blev jag förvånad över hur bra jag tog det och jag väntade bara på att jag skulle må dåligt. Det kom gradvis. Satt ochså och tittade på youtube och grät, men jag grät för andra, att andra ska behöva kämpa på samma sätt som vi. 1,5 år efter hans insjuknande gick jag ner totalt. Efter en lång karusell i vården konstaterades det att jag var deprimerad. Inte ett dugg konstigt i mina öron med tanke på alla oro, alla sömnlösa nätter, den helt förändrade vardagen. Livet stannar ju inte upp och låter en ta itu med ilskan, sorgen,oron.
Min pojke har haft tre magsjukor sedan han debuterade, varav den andra resulterade i sjukhusvistelse. Hela familjen var magsjuka och när sonen började kräkas på nytt efter fyra dygn, då orkade jag inte mer utan åkte in. Men han var i bra skick, han hade levt på coca-cola och det funkade tydligen. Det viktiga är att de får sitt basinsulin, kan man sedan få upp blodsockret så man kan ge snabbverkande insulin så är det bara bra. Men ketonerna är jätteviktiga att kolla, ofta!
Märkte när vi var inlagda att kunskapen om magsjuka och diabetes var mycket låg. Det är skam att ni inte fick mer info om magsjuka. Det är jätteviktigt!
Jag hoppas att det går bättre och bättre. Oron kommer alltid att finnas där, den förvinner nog aldrig. Men man får försöka att leva de bra stunderna och njuta av dem!
Lycka till !
J

[asra]

Hej
Jag förstår vad du menar, att sorgen liksom kommer gradvis. Jag känner att jag är inne i som en ond spiral, de positiva tankarna ger plats åt de negativa. Alldeles för mycket plats. Har funderat mycket på att sluta jobba, eller åtminstone gå ner på deltid. JAG vill vara den som tar hand om om min son och hans diabetes. Vara den som lär mig allteftersom. Inte dagispersonalen. Just nu känns det som om jag har noll koll på hur hans diabetes funkar. Kan bero på att han kräver så lite insulin ännu, ca 9 E totalt under ett dygn.
Hur som helst, när jag snuddar vid ämnet sluta jobba så är det som att omgivningen inte alls förstår hur jag tänker. Vi har varit så positiva sen dag ett, så våra vänner och bekanta tycker nog att allt nästan är som vanligt. Ingen som inte lever nära diabetes kan ju förstå vad det VERKLIGEN innebär. Som du, legomamma, säger, sömnbrist, oro, allt möjligt som förändrat det man hade innan. Jag är bara glad att det nog faktiskt inte förändrat nåt (inte mkt iaf) för min son, eftersom han är så pass liten. Han leker ju och lever i nuet precis som innan. Fast han är ju medveten om att han har diabetes. Kan säga plötsligt: "Varför har jag diabetes" eller om han blir bjuden på kakor: "Jag har faktiskt diabetes vetdu". Fast han vet ju inte vad det INNEBÄR ännu. Lilla gubben...Jag älskar honom så det värker i hela kroppen. Tårarna är så nära nu när jag skriver om honom. Och detta.

Det är så skönt att få skriva av sig lite här. Tack för ni läste...